hennes vingar glöder i höstens natt

dansar balett med en vindil från öst

det isar i min själ
när hennes fötter lämnar kant

vedermi, viskar hennes toner tyst

bland smala fingrar och blöta ögon då

hennes skrik faller handlöst ut i mörker

när vingarna som släpper hennes ryggtavla

mina intuitioner fryser till is
andetag skapar slöjor av dimmor

rytmiskt och tunga flyger sin väg i natten

och hon faller ner i ett inferno av skrin

och jag

jag fångar hennes melodramatiska läten i min hand

och kysser de ekande klagoropen med läppar torra