Julen den där julen, han gillade inte den, han gillade inte påsk eller pingst, midsommar stod han ut med liksom man kunde gå ut, i det varma, i alla fall ljusa, sköna, och ofta, underbart. Men julen, julen med sina röda tomtar, röda kulor i granen, knäck, godis och en massa annat julen var för djävlig. Dessutom så, han ville nå henne för första gången på länge så hade han träffat en kvinna som inte bara var intressant, hon hade intagit hans hjärt, han själ, ja hela hans liv….

Han hade t o m övervägt att följa med på det hon snackade om, med hennes föräldrar, och hon hade syskon, med barn… och bara den tanken fick det att vända sej i honom men, så visade det sej att en av barnen var allergisk mot hundar, så han slapp.

Men nu satt han hör, själv som alltid och önskade se bort, eller ännu hellre, henne hit han ville verkligen ha, känna, se, vara nära, allt. Det fanns liksom inga gränser för vad han ville just nu, hela hans liv var förändrat, grannarna såg det, hans jobbar kompisar, alla som såg på nåt vis.

Men ändå, var inget förändrat. Samma hus, samma hund, samma lustiga känsla av ensamhet, men det fanns en skillnad, nu ville han inte vara ensam, han såg inte fram mot en middag för en framför TV:n igen. Han visste hur det var, man ville bara det skulle ta slut, med allt detta julande, nötter, skinka, julklappar, inte ens Kalle Anka var detsamma längre. Det som han gillat med julen, t o m som barn hade han gillat Kalle Anka.

Det var liksom ett avbrott för alla, grymma saker som hände, han såg, för det han hörde, nätterna var värst… nätterna när han visste att nåt hände. I barn åren så hade han hört, sen såg han, han insåg, han kände, men hela hans känsloliv var förstört redan då och värst var, den förbannade julen.

Men han hade överlevt, han sa det, de få ggr han haft en djupare relation till en kvinna hade han sagt det. Han hade överlevt, sa han, de hade tittat på han men senare så var det bara sex det handlade om oftast, eller behov, närhet, lust, längtan, men inte kärlek, inte nåt djupare so tog tag i en, sånt man läst och hört om och nåt som det ibland, sagts….

Och mitt under, eller mer, i slutet på Kalle så…
Det knackade inte på dörren, hon bara gick in, med sin egen nyckel som hon fått, han mindes inte när han gett nån annan en nyckel sist, om ens nån haft det egentligen. Men hon kom in, hon ropade från hallen… Nu…
”God jul” hörde han glatt från denna kvinnliga stämma… ”Julen är här nu” kvittrade den vidare, och ”jag kunde inte åka, tänkte bara på”…