Det går ett plan mot Paris imorgon
lång innan verkligheten vaknat

En enkel flight med en enkel stol
Ett enkelt sätt att göra något invecklat
Ett sätt att förverkliga sig själv
måhända ett sätt att förtränga den jag är

Hösten målar träden utanför mitt fönster
En röst inom mig påtalar
att rutan inte är tjock nog
Att grånaden kommer igenom
Att färgerna är förrädiska
Vinterns täckmantel

Det finns en känsla
så stark
som slagit rot i mitt sinne
En känsla
av att jag målar broar svarta
för att få stanna på min ö
Kedjar samman fötterna
för att slippa ta steget
Hänvisar till verkligheten
för att inte behöva ta ansvar över livet

Jag väger den där flygplansbiljetten i handflatan
Men så viskar du
likt en susning som genomborrar
den döende sommaren
Viskar att livet är nu och här
inte sedan och långt där borta
En vardag hägrar
även på andra sidan gaten
Den kommer alltid ikapp
hur jag än flyr
hur noga jag än gömmer mig

Även på Eiffeltornet fäster snöflingorna
och tårar har fällts
på Champs-Élysées

Det går ett plan mot Paris imorgon
och ett tåg hem till dig ikväll