Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Slocknande stjärnor

Min förmåga att säga en sak
när jag menar en annan
är som ett konstverk i sig
Jag snubblar över alla
tankar och ord för det
brinner här, älskling

Liver rusar förbi
och jag fångar det
och lever fullt ut
Vet inte varför
du tvekar ibland
när månen gnistrar
som mest

Du pratar om försiktighet
om heliga band
mellan kvinna och man
och det liv som knyter
dem samman

Jag har gjort det, vännen
och de stjärnor jag tog ner för
dess skull slocknade och det är det
vi kallar för stjärnfall när vi ser
mot himlarna ibland

Jag är inte rädd längre
jag har lärt och lever
med en vishet
lite större nu

Jag andas liv
och du kan ta andetag
med mig om du vill

Aldrig så många stjärnfall som
när du går med mig




Fri vers av mariann
Läst 716 gånger
Publicerad 2006-01-18 10:54



Bookmark and Share


  hallonbåt
Läser om och om igen!

Kanske min bästa favorit dikt någonsin!!


Älskar älskar älskar!
2006-08-11

  hallonbåt
underbar underbar underbar!

läste den här för länge sen innan jag blev medlem.
Äntligen får jag göra den till min favotrit!
2006-03-31

  Propella
Åh nu svimmade jag nog *yr*

"Jag snubblar över alla
tankar och ord för det
brinner här, älskling"

Bättre än så blir det inte.
2006-01-19

    Oprofessionell
Du skriver alltid så vackert och så fort jag börjar läsa, så är jag fast och vill aldrig sluta läsa
2006-01-19

  Dilsewat
Du lyckas alltid att skriva så personligt och fånga yttre ting i en fin blandning av känslor och fakta...
2006-01-19
  > Nästa text
< Föregående

mariann
mariann