I poeternas rimstuga
Finns rim, men knappast reson
Och saker duga
För en del
Nån spelar som på
En gammal grammofon
Som sej hakat upp
En galning galer som en tupp

Och dessa galningar som lägger allt
Under lupp och ändå med sina egna kråkfötter
Visar de att nötter kan knäckas, lätt de med
Orden far som jordskred eller lavin
En del säger dyngstad eller latrin om det med
Men vi andra skiter i det, högaktningsfullt
Som de falska fotot på kungen och hans frilla
För de gnälligas tråkiga rilla som alltid nån står för
Rimmar vi på och ”lustiga vara” i kör…

Och julfriden smyger in, stilla…
Som en dimma lägger sej över vatten likt
En sen, sommarkväll närmande natten
Mörkret och friden, om man tatt den
Till sej…
Fast kallare, mörkare och stummare
Tystare än sommarens sus