Jag vill berätta allt som hände igår.
När hon såg på mig. Vad jag kände.
Då ingenting fanns emellan oss.
Hur vi öppnade våra ögon.

Det kändes så lätt då.
När vi låg där men inte sa nåt.

Ingen kan tala om för oss vad som hände.
Hur vi kände just den stunden. Vi var nog
aldrig där. Det måste ha varit två helt
andra människor. Min enda koppling till
det ögonblicket är den känslan.

Att jag inte vetat vem du var är det bästa
som nånsin hänt mig. Tills nu.
Önskar det fanns ett val. Men det är bara
du som lyfter upp mig ur mörkret.