Vi kommer aldrig dö


Under en gatlykta, fotsteg ekar. Skulle kunna vara, en ensam trumpet, som skrek
toner, smekande. Ömma. Så hårda att vilket öra till öga, ur mun, från hals, likt lycka

tomma skrivna lästa dödade hatade

älskade


Vi kommer aldrig dö, vi var aldrig menade att sluta så, nej

men

våra evinnerliga sånger
till en tondöv värld, förevigt sjunga