De finns årtal man minns, som årtag man hinns
Eller hanns med kanske bara just då
Som just dessa årtal var det gnisslande
Eller hisnande som man nu tänker på
Årtal, som finns, angående de tider som betydde nåt mer
Som om det var då den stins för tiden vinkade iväg
Tidens tåg till avsked eller möte

Men ofta är det liksom lite samma
Lite som tidens gräddflöte
Avsked, stund och möte
Surt, bittern, starkt eller, söte
Och känslan kan röras upp likt bottenslam

I tidens damm med stilla vatten
I rofylld stund och man kan tänka
En lycksalighets lust en skänka
I nattens blund
I ro eller orosminnens sänka
Minnesdroppar det bestänka