Lägger min mun och nästipp mot den punkt, som doftar utav dig – där skuldra möter skuldra, hör hur du ler, sömnig röst, din mysiga skånska

- God morgon fina.

Slår mina armar, om din bröstkorg, fingrar börjar med ens leka – med ditt hår. Dina händer smeker min svank, och rumpa.

- Jag måste gå upp.

Du mmm:ar, nu panna mot panna – omfamnar, håller om. Lite som att säga ”nej, stanna” och jag har redan glömt klockan.
Din värme, är oändlig. Vill kura ihop mig i din famn, lämna dagens måsten bakom mig och lyssna på var och ett utav dina hjärtslag, för de låter alla olika. Lite som hemlisar som jag får höra.

Du ger mig vingar, vi flyter, sängen moln och jag får lov att bita mig själv i läppen. Jag är vaken.
Så lätta tillsammans och vi har bytt plats, nu är det du som skedar.

- Jag måste gå upp.

Du bara nickar, kysser min nacke, smeker sakta mage, höft och underbyxornas bomullsvita kant. Sluter ögon, känner.
Så mjuka, så mjuka, dina rörelser och mina lungor expanderar. En puls, lustfylld letar, under nattvarmt täcke, bjuder upp. Våra kroppar.

Så många kyssar, så många och de saknar var och en ett eget slut. Morgontrafiken utanför fönstret försvinner, bleknar bort för att hamna, på samma plats – som en bortglömd alarmklocka.



Vi dansar.