Vi bär munnarna bräddfyllda
av språk ni aldrig hört talas
vi är de vackraste orden ni minns

vi är metaforer
dina händers avtryck på min hud
en knappt skönjbar fördjupning
mellan skulderbladens vingpotential

och våra nätter är de vackraste
våra dagar bedövade och starka
vi är orden, det stumma ljudet
av en blodkropp som stöter mot kärlväggen

vi är allting vi ropat i ensamma nätter
vi är superlativ
vi är saknaden och sången