Man bygger ett hus invid vattnet
där slänten sköljer grus ur håret
där stiger bräckliga murar
en vacklande stengrund, en vägg
och bäcken flyter undan, oföränderligt ny
där klipphällarna går ner för att bada
sjögräset ett vindlande hår i strandbrynet
och folktomma båtar sätter segel, ger sig av
abborren i vassen nafsar nakna fötter
stormen knackar nariga dörrar
och det nya klocktornets visare slår i vinden
samlar tiden som sand bakom ögonen
en handfull betongdamm, ett dikesbad
kvällens brandsol flämtar mot fasaderna
det är en ny sorts lycka
barfota i asfaltens solsmälta tjära