Vi plockar påfågelögon ur håret
virar vingar av svarta paraplyer
tätare kring kropparna
injicerar sommar i fruset blod

vi flyr november och dess kalla händer
med ord som inte längre tillhör människorna

för vi är brev utan avsändare
fjärilssilhuetter klippta ur himlen
vi är allt ni glömmer då ni somnar
hastigt undflyende i ögonvrån

och då ni vänder er mot oss
med rusigt klaröppna ögon

och vi upplöses, försvinner
som insekter går undan för att dö
som kunde de blunda
fasettögonen speglar sina himlar

och morgonens lödiga timmar
lockar sorgmantel, blåvingar, frost