Du vaknar i nattens avtagande grånad
av att huden känns för trång
men hennes hår doftar ännu blå ceder
då du virar dig intill för tröst

sömnens obevekliga tystnad
tränger in i din mun som andning
och hon har rösten full med aldrig
och fickorna fyllda med regn
då hon flämtar till, som ur en orolig dröm

och du har lärt dig att röra dig som en skugga
då hon ytligt vaknar i persiennljuset
och inte längre vet vem du är
eller varför du vakar över henne

men kattan dricker ännu sol från fönsterbrädan
som om inget någonsin gått sönder
som om minnet var en levande konstant