Len av saknad , torr och förstockad av den samma.

Hörsamt avvakta 'en stund' i det hela.
tanken att jag också är en människa
känns främmande men också väldigt bekant

som ägare av ett språk i förbristningar
slutar allt i ett tacktal till den tid som gått
även om varken jag eller någon annan ska någonstans.

en inre spegel bild:

Dax att skita i allt och leva som man lär.
att axla av "sitt" ansvar,stolt visa kuken och vad man kan...

"Jag tror inte det" är bara en aforism för "jag vågar inte".
kan dock hända att aforismen inte liknar något egentligen.

..en tomgång i avvaktande.
jag lyssnar bara -en syn av zen.

kommer aldrig gå någonstans..
vart skulle jag dra...

ingen säng förändrar min skräck för dömande,drömmandet och sömnen

eller ja!

detta är bara ett frågande som lätt blir ett själv*whatever*

-rättvissan!
HA!
There is no Justice,
Just us!
Schizofreni eller inte..
-bjuder ingen på bärs, får man köpa själv!