Vi ger de döda namn
vi ger dem stenar
vi skördar solstrålar
och ristar dem i hud
och kartor över dagar
glömda bäckar
och kärlekar som gått
utan ett ljud
intill ett mollnat torp
står katten still i väntan
att någon käraste skall hämta,
lämna hem
och över havet klämtar åskans timslag
men aldrig slår den mer för dem