Sömnen tecknar med van hand
en sorg på vart och ett av dina ögonlock
du är ett barn nu
och långt mycket skörare
nu rör du dig stilla
nu andas du
och nu
drömmar ligger vita på nattbordet
varje kväll sväljer du en ny
och jag vilar i din skugga
du är ett träd, jag dina rötter
jag sitter invid dig i lunden
det är tillräckligt så