En okänd författare
betraktar dig ur boksidorna
hennes ena öga pappersrepigt
handen knuten kring pennans hals
hjärtat en bläckfläck i bröstet
och du tror att du känner henne nu
att du hört hennes namn skrivas
hennes innersta kronblad öppnas
att du sett hennes alla ärr och fläckar
och skulle kunna följa dem i sömnen
ett herbarium över stjärnorna och natten
men allt är papper,
ristningar och ord
och för henne är staden
lika främmande som människorna
hur de kan befolka något så ensamt
hur hon kan älska så besinningslöst