macaronifursten mumsar sin röda macaron
svalhårets flitiga höga polisong fläckas
gråa döda avklippta strån arrangerade
slarvig perfektion och nu en topp
gräddröd och befriat kladdig

målerskans breda fnitter herr macaroni
viskar din asketiska blues bär inte
dina yppiga nyckelben fröken
hennes lungor bär flås
och han viftar med solfjädern

metrisk dandy metropolisk pingvin
frestarnas afton och megafonen ropar
vad vill vi ha
alla svarar
allt
megafonen svarar
när

NU


målerskans korsettpiercings spetsband
rynkade ryggens barn
my little ponies välvda fötter trip trapp trull
ring doktorn, nej jag ändrade mig, ring Gwen
sen rakar vi mönster över det undreleendet
det är för vår skull vi spänner på det är för vår skull vi tänder på
där staden brinner av op och du får förtjäna nicken visuellt

vi dricker bittert vår wiskey och hon är skum
oscar i kjol säger jag älskar dig
marilyn i byxor gråter mot hans axel
jag och herr macaroni skrattar hest
helst äter vi bakelser han i hög frisyr och
supertajta ljusturkosa sidenbyxor jag i heltäckande skärmhatt
så att mina ögon aldrig av misstag kan möta dina

det går en kvinna i latexburka genom centrum och
ingen tittar vi delar ut kepsar i ett gatustånd
säljer dem för femtonkronor efter att vi hettat upp
kanelvinet och ger de bittra mammondyrkarna
värme i sin kyrka kollekten blir mindre tillslut

vi tänkte shoppa upp den på RK jag övertalar oscar
att följa med oss till RIA där han blir exalterad över
hemslöjd och vi fyller fem kassar för under femhundralappen
alla fnittrar väl hemma modeshow på tre och fursten provar
alla mina kläder och jag tänker män i drag är det sexigaste som finns

lite bossanova hiphop och alkoholen har bubblor och sen dansar vi
och Dorothy sjunger och jag skrattar och fursten skrattar och oscar
känner sig missanpassad i sin kostym som om han inte fanns på riktigt

glöden cirkulerar gult vi äter marquis och låter den lila hyacinten blomma över
ingenting är olagligt allting är tillgängligt vi delar fantasi
sen går jag och macaroni till något nattöppet och vi är två strutsar

skinnskallarna vill slå oss då för där är vi extravagans

fursten kastar organsa och de trasslar in sig i nätet

vi delar på en krumme vi äter inte råa män vi tror
köttet är för segt de får vara där i sina mjuka
trasor jobbigt nära varandra

vi teleporterar oss genom röken hem till röken