De är människor som du och jag men de är på väg mot ett nytt mål i deras fotspår finns skuggan skuggan som är skarpare i deras ögon speglas både rädsla och sorg sorgen över att deras fotspår snart spolas bort av vågor som smeksamt rullar in över stranden vetskapen om att nästa gång de går här syns inga spår men kanske ler de för de vet att de kommer att röra sig ljudlöst där vi finns kanske jag vänder mig hastigt om när jag känner minnen som plötsligt passerar min näthinna, tror mig se dig De är människor som vi men de är på väg mot den ljudlösa tillvaron ett liv i ljus och frid ett liv utan fotspår men minnen som leker med vindarna och blåser igenom mitt hår