Förtvivlan griper min själ
Jag vill inte leva
Jag vill inte dö heller
Bara slippa den slppriga gastkramning som
Griper

Ni vet kanske om ormen som griper sina offer
Den tar i och håller offret
Fast
För varje gång, nästan varje andetag
Så drar den åt, lite till innan offret fått in mer luft,, igen
Så för varje andetag så blir utrymmet mindre

Till dess den helt enkelt har strypt sitt offer
Då först
Så släpper trycket
Och framtiden är, rätt säker
Men ångesten den är lite lika
För varje gång man ser en möjlighet
Så griper omöjligheterna tag, pressar
Låtar allt komma i spänn…

”grön mamba kondomen som kramar”
Stod det förr i reklamen
Men för att komma loss från ormen skulle man ta dess fäste
Som fanns i dess stjärt
För att komma från ångesten så måste man göra nåt liknande
Men det är inte lätt
Det är inget som gör sej själv…

Men att komma loss när ormen har fäste
Är inte lätt….
Men det går
Man måste i alla fall försöka