Jag kände mig skyldig
när du gick bort

inte skyldig till att du dog
men för att jag låste in
känslor
och kastade bort nyckeln

Jag öppnade aldrig mer den lådan

Jag kände mig skyldig
för att jag blundade så hårt
tvingade tårar att ta annan väg

Min själ drunknade nästan
för jag var dålig på att simma
Jag fick många kallsupar
men jag lyckades att ta mig i land

Kanske blundade jag för osäkerheten
om att du visste att jag fanns
att jag var din dotter på riktigt

Du sa aldrig att du älskade mig
det måste man göra för att man ska veta

jag behövde veta så mycket som du
aldrig ville berätta för mig

det var kanske därför jag blundade
och sänkte ner mig själv i tystnad

men jag älskade dig
kunde inte förstå att du inte fanns mer

på pendeltåget tittade jag ut genom fönstret
jag såg inte landskapet utanför
utan bara vår icke existerande relation

Jag kämpade mot tårar då och ville bara
att Stockholmska landskapet skulle nå
mitt synfält
men jag såg bara vårt liv som inte längre fanns