Jag satt i soffan.
Han satt till höger om mig på en stol.
I ögonvrån såg jag att han tittade på mig med sina djupa, mörka ögon.
Min blick drogs mot honom.
Han blondbruna hår var ruffsigt, precis som om han nyss vaknat efter en god natts sömn.

Hans ögon hade den där blicken i sig.
Den blicken som kunde se rakt in i ens själ.
Blicken som får ens hjärta att hoppa över ett slag.
Blicken som får en att tappa andan för en sekund.

Jag kände blodet rusa upp till mitt ansikte.
Ett leende spred sig på hans ansikte och som sedan dök upp på mitt också.
Jag drog bort blicken och förde ner den mot i boken i mina händer men jag kunde inte förmå mig att fortsätta läsa.
Mitt hjärta dunkade för högt.