åldrig och nyfödd
sitter munken i lotusställning
han andas och han andas inte
han lever och han lever inte

han är örnens blick
i morgonsolens skarpa ljus
han är tigerns snabbhet
i djungelns ångande halvmörker

han är centurionen som släcker törsten
i det lilla källsprånget
invid Via Appia

han danser runt stockelden
och han ser de glödande sotflagorna
stiga mot sjärnhimlen

han hör sitt barns första skrik
han skakar i stormelden
och han somnar
till havets mullrande sång

liv läggs till liv
så illusoriskt
att munken stilla ler