Jag ser framför mig en tyst, nattvåt äng.
Älvorna har slutit sig samman, förtätats och omvandlas till ett kompakt, geleaktigt, ändå fullt genomskinligt djurkroppsliknande väsen.
Det ändrar svagt form hela tiden.
Som en amöba.
Konturernas svaga streck ger mig emellanåt illusionen av ett rovdjur.
Något rött växer fram och börjar pulsera i mitten.
Det låter som ett hjärtas slag som bryter tystnaden.
Något svart i det som kunde vara huvudet, bildas, ser ut som en ärta, växer.

En ny ring av älvor börjar sakta bildas utanför, suddiga och nu neonfärgade och med ett klumpigt hoppande som kontrasterar mot skira älvors dans.

Hjärtljuden blir starkare.
De klumpiga, hoppande älvorna liknar nu hoppande bockar.
Jag ser horn
Jag anar en svans med hullingar
Vissa sänder ljungande blixtar mot det pulserande röda.
Det reagerar.
Det svarta suger åt sig sin del och växer.
Den geleaktiga djurkroppen växer.
Dess formformändring blir hetsigare.
De neonfärgade uppträder än mera intensivt.
Hotfullt.
Blixtarna börjar spraka. Mullrande hörs i fjärran.
Atmosfären börjar ge associationer om en urladdning.

Det ligger naken erotisk laddning i den våta luften.

Någon ska förföras.