När jag äntligen hade begravt min lust och min längtan,
kom du och rev upp allt.
Sedan gjorde du som alla andra,
du svek mig.
Det är en konstig smärta,
då hjärtat brinner.
Trycker,
pulserar,
Vill ut men hålls kvar av musklernas starka trådar

Jag ville inte ha ditt hopp,
Jag ville bara förlika mig men min ensamhet.
Den är min vagga
och den ska bli min grav

För trots att ensamhet gör ont
Så stärker den också mer än något annat.
Man blir en krigare,
man kämpar för själens överlevnad i ett kallt land.