Han hade slagit henne, många ggr, hotat att han skulle ta barnen om, hon flyttade, hon mindes från sitt besök där hon bad om en ”skyddslägenhet” och fått höra, när hon ”kom hem” om man nu kan kalla det, hem av sin man, ja eller vad man nu ska kalla det svinet, att ”jag vet allt om dej, jag kommer att jaga dej tills du dör om du flyttar”.

I den kanske mest frikyrkliga av alla städer efter norrlands kusten, där man talar om staden som en ”pärla” med sin ishockey, med sina industrier med sina…. Men ingen nämner kvinnomisshandeln där, som nästan pågår öppet…
När hon så småningom lyckades ta sej ur, skiten, så kom det en av hennes vänner som sa ”vi såg att du fick mycket stryk men vi trodde du ville ha det så”…. Så staden är inte bara vidrig i sitt system, de finns idioter där med, riktiga idioter…. Och när han slagit av hennes käkben, hon var en tjej, c:a 50 kg som fick sitt käkben avslaget och, inget åtal väcktes. Man undersökte inte ens saken eftersom man fick det till att hon halkat och slagit sej ”i dörren”, i själva dörrbladet… dörrbladet hade orsaket att käkbenet gick av, samtidigt som en arm var ur led och hela kroppen full av blåmärken, för att inte tala om brännmärken….

Men på det lasarettet så fanns det, liksom på kommunen, socialförvaltningen och, kyrkorna, alldeles fullt av dessa frimurare med sina släktingar här och där som liksom var nåt slags, ”fasadförbättrare”…

Men nu var det ”stadens store son” som skulle firas, eller söner för de var två, inte bröder men 2 framgångsrika bröder men den ena mer firad liksom…. Och då hade man inte ”tid” att ta sej an och granska, ha eller att över huvud taget fundera över, en ung kvinnas misshandel… speciellt inte, då man putsar och fejar på stadens ”yta” så pass så man nästan inte hinner nåt annat…

Efteråt, åratal efteråt så var hon in på Sundsvalls sjukhus, och får frågan om ”hon fått hjälp med skadorna efter misshandeln” och hon sa vart det hände, vad som hände lite summariskt men alla ggr hon besökte sjukhuset i den stan, så hade aldrig någon frågat. Ja om sånt alltså…

Och man säger då, svarar att på sjukhuset i den stan, så ”tänker man inte på såna saker”.

Så det är inte bara enskilda misshandlare som legitimerar det hela det är hela stan, en fylld av människor som inte bryr sej om andra eller varandra. Människor som gärna offrar några andra människor, kvinnor och barn mest, för att inte repa eller ta bort glansen på den så välpolerade ytan. De är kanske inte mer, än medskyldiga, de är bara de som vänder bort huvet för att tillåta det som händer, att hända…
De kanske inte kan kallas skyldiga, med de är medskyldiga i en stad, helt utan ryggrad…

Men de som är satta för att beskydda sina medborgare, polis, socialarbetare, rättssystem, de ÄR skyldiga…