Jag tittade in i dina ögon, log, som om du vore den enda
Det var du inte
Vid sidan av var jag med andra
Du föll handlöst, jag tog inte emot dig
Du väntade på tre ord som aldrig kom
Jag hade lovat mig själv att inte orsaka någon känslostorm
Hatet, gråten och kväljningarna blev stora
Ensam på badrumsgolvet, du skakade så
Fram tills nu kan jag inte förstå
Hur kunde jag bränna mina broar och krossa ett hjärta som dunkade för mig
Varför kunde jag inte fatta att jag endast behöver dig, bara dig
”Jag vill aldrig mer se dig”, sa du, och jag vände ryggen och gick. Filmiskt var det, men ingen pastisch
Din familj, dina vänner, alla lär hata mig så
Men när en dörr stängs öppnas ju två
Jag vill så gärna tro att när en dörr stängs, ja, då öppnas ju två