Är visans melodi
som orden vilar i
av vinden tagen och förklungen
eller finns den där i dungen
där göken gol
Har orden blivit stoft
eller lever de som doft
av nattviol
Tar de varandras händer
när virvelvinden vänder
och bildar nya strofer
om lantliga filosofer
Och susar säven än
i bleka skymningen
med sorgen för den döda
tills soluppgången röda
som klang av klockor klingar
och diktens fågel svingar
när trallande jäntorna tre
med sång och med skratt och med spe
och med röst som är härlig och fri
ger ny kraft åt livsmelodi
Gustaf din saga är all
men ännu består
sången som vallar och går
och går vilse i vall
Dess toner finns inte i världen att höra
men de klingar ändå för ett inre öra