Jag tar dej, till lidelselandet jag tar dej dit för att jag kan det och vill och om du känner detsamma och om du tillåter dej själv så låt vår vårbäcksliknande liderlighet få bli något, något som inte många vet det kan bli.

Nåt så fantastiskt som att du, och jag, liksom 2 stora vatten förenas och sköljer över allt och liksom sej höver över…

De blir som översvämning i lust eller som en sprängd damm som inte hejdas innan havet eller dess mynning och kust…

DIT tar jag dej….