men när tomheten tar vid där känslorna slutar finns inga sorgliga ord mer.
det finns inget krampaktigt gråt, det finns inga kvällar när du ligger på din säng, drunkar i dina egna tårar och skriker inombords; det finns inte.
det finns inga skratt, det finns inga leenden. det finns inga solvarma vårdagar som avlöser vinterns dvala med iver och livsglädje; det finns inga förstulna leenden i morgonsolen.

det finns inte.




så du börjar slå dig själv, du börjar slåss. du börjar hungra efter en fysisk känsla, för att över huvud taget få känna någonting. du transformeras mitt framför ögonen på dig själv men du märker ingenting; en dag vaknar du bara och känner inte igen ditt eget ansikte i spegeln. du är blekare men ansiktets skuggor är mörkare än förr. du ser smalare ut, ser spänd ut, ser arg ut. dina ögon är arga, vassa. i dina ögon bor någonting du inte kan sätta ord på.