Mitt öde
Mitt paradis
Och det var bestämt att det skulle vara du och jag
För det stod det i stjärnorna
Men så hände det någonting
Någonting som inte var så bra
Något som inte var beräknat
Och efter att det hade hänt så fanns det ingen återvändå, då jag bad dig att packa dina saker och dra
För nu så var du inte min sol längre
Mitt öde
Mitt paradis
Mitt allt
Och ledsen som jag blev, så grät jag floder av tårar
Höll nästan på att drunkna
Bara sjunka ner på botten med helt iskalla kalla kårar
Kände mig som ett fån
Som om jag bara vore en av dessa lättlurade dårar

Men idag så är jag åter glad
För såren helades med tiden, då tiden nästan alltid helar alla sår...

Du var min sol!

Ken Cassel
25/1-2012.