Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Någon form av ett upprepande

jag kunde inte riktigt komma på namnet. på lukten. det var röken från en cigarett. men vilken sort. det tog minuter av mitt liv innan jag visste. röda LM. och att du var här. men allting hade en tidigare början. närmare bestämt en tidig februarimorgon för fjorton år sedan. gnistrande kall. då vi såg rätt genom varandra för första gången. som en början. mot ett slut. dina bruna ögon och dina smala läppar i det där ljuset. som skulle gör så ont.

 

 det skulle kunna beskrivas. som om du låg där på sidan i min soffa. och att jag satt bredvid med handen på din höft.

men det kan alltid vara mycket mycket mer.

som om du låg i min hand till psykologens förtvivlan. guds handavtryck mot din hud. allt i egots trippade syfte. men jag vill minnas mörkret som mjukt.

men det kan alltid vara mycket mycket mer.

tänk bara på alla händer. helbregdahänder svettiga våta. kåta. och djupet i sjön. allting under ytan. så enkelt att ha en åsikt då. isen ett tak.

men det kan alltid vara mycket mycket mer.

 

som att vi kom hem. fyllde kyl och frys. du la dej. jag satte mej. tv visade matmissbruk. och en hand fann sin penna och skrev.

 

 trots allt vetande. undrar jag under en himmel. vart tog all rädsla vägen. mitt hjärta slår dina andetag. all matematik handlar om det oberäkliga.

ett norrsken väntas en neonisk belysning av en smärta som smälter

det lägger sej. runtom som ljus. i den ordlösa sfär som vi så väl behärskar. sliter man tillräckligt många plåster från varandra. finner man hud till slut.

ett norrsken väntas en neonisk belysning av en smärta som smälter.

 

hon borde måla ikoner. i alla fall i några veckor tänker jag. det är som jag tänker bra när jag ser din sömn. i det där ljuset.  det pågår hela tiden. precis så som kvantfysikoptimisterna säger. självklarheten upprepar sej till sanning. till lögn. och det vi finner emellan. det där som måste mötas.

allt som en rörelse

det där med djupet. har pågått en tid. och mörkret. vandringen på isen med solen i min skalle. de här spåren är inte dina. tänker jag. inte förrän du vänder dej om.

allt som en rörelse

plötsligt vill jag inte störa. inte vara där med mina tentakler. kleta och smeta. inte vara den där för mycket. sanning och lögn. är två mycket nakna begrepp.

allt som en rörelse




Fri vers av Bjarne Nordbö
Läst 1583 gånger och applåderad av 42 personer
Utvald text
Publicerad 2012-01-28 20:35



Bookmark and Share


  Michaela Dutius
Super - det enda ord jag hittar
2014-09-21

  Yrre VIP
berör!!!!!
2014-03-14

  lodjuret/seglare VIP
Du har livaktig penna som dessutom skriver och beskriver väl.
2013-11-22

  Connie VIP
Texten gör kvantsprång och jag rör mig mellan orden, går in och ut bland meningarna. Jag kan vara både den du älskade och rörelsen i texten, allt på samma gång. Läsandet blir mer än bara att läsa. Upprepandet blir så mycket mer och gör det möjligt att bli tillfredsställd av din penna. Smärtan och hud spelar mot varandra!
2013-04-08

  catharina.jerbo VIP
tokbra.
2013-04-08

  Peter Olausson VIP
du är bra! Stark närvaro, i detta att både se - iaktta - och tänka, reflektera, associera, drömma. Samtidigt. Det finns det där som är impulsen till kärlek och det som är väntan på den, upplevelsen av att det under alla plåster finns hud till slut. Och förstås: jag kan se och höra dig läsa och då blir upplevelsen förstärkt.
2012-03-09

  katt.inc
Mycket bra, starkt, skört, berörande. Helt enkelt fantastiskt bra.
2012-03-08

  arie
"allt
som en rörelse
det där med djupet. har pågått en tid"

en väldigt berörande text
naken, oförställd och en ärlig vilja
till att sätta ord åt allt det som inte alltid
är så lätt att sätta ord till ... men Bjarne
du gör ett försök och dessa dina ord berör

"av en smärta
som smälter
det lägger sej. runtom som ljus. i den ordlösa sfär som vi så väl behärskar"

tack
2012-03-07

  Yrre VIP
Helt enkelt underbart!
2012-03-07

  l i s a
Så jävla bra. Kommer tillbaka till den här många gånger. Tack.
2012-02-17

    Melona
Bjarne, det här är bland det starkaste, mest nakna och bästa jag läst på väldigt länge, och ja, antagligen det bästa jag läst av dig. När du läste detta högt i göteborg greps jag stort, ja, på riktigt riktigt!


"trots allt vetande. undrar jag under en himmel. vart tog all rädsla vägen. mitt hjärta slår dina andetag. all matematik handlar om det oberäkliga.


ett norrsken väntas
en neonisk belysning
av en smärta
som smälter


det lägger sej. runtom som ljus. i den ordlösa sfär som vi så väl behärskar. sliter man tillräckligt många plåster från varandra. finner man hud till slut."

Dessa rader är så tja, för att låta banal, starka och så målande att det inte behövs skrivas så mkt mer. De fångar mig precis i livet. Den där rörelsen av att våga gå in i cirkeln, se den, följa den och sedan
slå sönder den. För att hud behöver luft. Och allt annat. Som rörelser rör vid.
2012-02-14

  Måna N. Berger VIP
Ja Bjarne, läs den i morgon, det vill jag också!
2012-02-04

  DanSan
******************************

Oj så bara bra Bjarne, jag älskar den!

******************************
2012-02-03

  erkki VIP
Den har air. Fräschör. Liv. Jag hoppas att du läser den på lördag.
2012-02-03

    ej medlem längre
din bästa.

tack.
2012-02-03

  drakbruden
Jag skulle vilja höra den uppläst....underbar!
2012-01-29

  Minkki VIP
väl värd flera läsningar, men stavfelen stör helheten (sfär, förrän)
putsa gärna. Hinner inte skriva offentligt kommentar, vill inte påtala petitesser offentligt, därför denna privata.
Fint uppbyggd dikt!
Ha en bra dag!
2012-01-29

  miljas
Ruskigt väldiktat. En hel berättelse i ett klingande poem.
2012-01-29

  /Isabel
Du skriver så bra. Reflektioner, insikter - och i min läsning får texten en stilla, mjuk rytm. Som ur ett lugnt hjärta.

Lyfter fram (bara för att):

"de här spåren är inte dina. tänker jag. inte för än du vänder dej om."

Tack
2012-01-28
  > Nästa text
< Föregående

Bjarne Nordbö
Bjarne Nordbö