(nittonhundratal)

hitler grät hastiga tårar

över polen

du bar svart bh

under vit tröja

neil armstrong lämnade månen

för att utforska jorden

(händelser)

du bygger ett solarium

för att bli brun

för att likgiltigt

se in i magnetkameran

och önska liv

liv liv

sedan till frågan

hur mycket väger sedelbunten

längst in i ditt hjärta

(inuti I)

på obduktionen

hittades mörkt

norrländskt vatten

(ägandet)

vi klarar av vårt möte

och skjuter nästa på framtiden

på vägen hem

ser jag in i skogen

någon gång ska jag in där

gå mellan stammarna

samla döda grenar

sedan bygga staket

runt det ännu levande

(090629)

sorgen är aldrig rättvis

du har en längtan

som du släpper fri

du följer inte efter

(inuti II)

i er lägenhet

brinner två lägereldar

utifrån ser jag era siluetter

de söker varandra

jag ser knivar blänka

som presidentens leende

(folkungagatan 142/ inuti III)

tre saker:

jag har mitt försvinnande

du har din tunt byggda kropp

jag har fyra asfalterade väggar

med ditt ansikte

(oxelösund, femörehuvud)

barnets glass

segelbåtarna

det glittrande vattnet

som rullar in

mot den stora gravstenen

(insekter)

du plockade två skalbaggar

myggor, en nyckelpiga

och flera för mig okända insekter

allt la du nogsamt ner i din dosett

sedan under tystnad

gick du och kände på dörren

du hade låst ikväll också

ingen skulle komma in

du skulle hur naturligt som helst

ensam

ta dagens sista insekt

en tordyvel

(innerstad)

ni är fina

ni har vänskap

ni luktar tvål

på morgonen

(norrsken)

vägen klyver kyrkogården

säger det något om storlek

om betydelsen

vi försvinner in

i en av fabrikens sektorer

det bär uppför

vi tar oss över trädgränsen

ska du och jag vara här?

kanske borde vi stannat hemma

och vårdat förödelsen

på ett kalhygge

(regnfält)

i varsin grotta

smiddes drömmarna

om det kollektiva

en utopi

redan där var vi dödliga

men levde som i evigt liv

till slut, en början

vi gick ur våra hålor

byggde tilläggsisolerade hus

och kärnkraftverk

för som hon sa

det finns ingen väg tillbaka

kriget började

en armé av vindsnurror

avrättades i östersjön

strandskyddets invånare smörjde gångjärn

diskret gick dörren in till landshövdingen

avgaser och depressioner

fyllde morgontrafiken

i en simhall

badade muslimska kvinnor

bandagefabriken hade jämn konjunktur

solen upp, upp sedan ner

vi hade kommit så långt

att vi inte längre nådde vårt hem

vi hade röjt en väg genom skogen

nu hade skogen växt igen

(diesel)

vid det här laget

har jag legat i tusen

hotellrum

ni har alla möblerat mig

(bohus-malmön)

koleran kom i två omgångar

där emellan snuddade andra sjukdomar

sängarna bytte invånare

man bröt malm

barnen mejslade ut

sina vuxna ansikten

(vi är på väg nu/ lundaskog)

det lilla slottet av kärlek

ligger nu som plan slät sand

det är höst på stranden

parasoller solstolar trängs

i det trånga skjulet

morfar slog in spikarna

de fastnade i virket

som stjärnor högst uppe i natten

som jorden under gräset