Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

15 dikter

 

(nittonhundratal)

 

hitler grät hastiga tårar

över polen

 

du bar svart bh

under vit tröja

 

neil armstrong lämnade månen

för att utforska jorden

 

 

 

(händelser)

 

du bygger ett solarium

för att bli brun

för att likgiltigt

se in i magnetkameran

och önska liv

 

liv liv

 

sedan till frågan

hur mycket väger sedelbunten

längst in i ditt hjärta

 

 

 

(inuti I)

 

på obduktionen

hittades mörkt

norrländskt vatten

 

 

 

 

(ägandet)

 

vi klarar av vårt möte

och skjuter nästa på framtiden

på vägen hem

ser jag in i skogen

någon gång ska jag in där

gå mellan stammarna

samla döda grenar

sedan bygga staket

runt det ännu levande

 

 

 

(090629)

 

sorgen är aldrig rättvis

du har en längtan

som du släpper fri

 

du följer inte efter

 

 

 

(inuti II)

 

i er lägenhet

brinner två lägereldar

utifrån ser jag era siluetter

de söker varandra

jag ser knivar blänka

som presidentens leende

 

 

 

(folkungagatan 142/ inuti III)

 

tre saker:

 

jag har mitt försvinnande

du har din tunt byggda kropp

 

jag har fyra asfalterade väggar

med ditt ansikte

 

 

 

(oxelösund, femörehuvud)

 

barnets glass

segelbåtarna

det glittrande vattnet

som rullar in

mot den stora gravstenen

 

 

 

(insekter)

 

 

du plockade två skalbaggar

myggor, en nyckelpiga

och flera för mig okända insekter

allt la du nogsamt ner i din dosett

sedan under tystnad

gick du och kände på dörren

du hade låst ikväll också

ingen skulle komma in

du skulle hur naturligt som helst

ensam

ta dagens sista insekt

en tordyvel

 

 

 

 

(innerstad)

 

 

ni är fina

ni har vänskap

ni luktar tvål

på morgonen

 

 

 

(norrsken)

 

 

vägen klyver kyrkogården

säger det något om storlek

om betydelsen

 

vi försvinner in

i en av fabrikens sektorer

 

det bär uppför

vi tar oss över trädgränsen

 

ska du och jag vara här?

 

kanske borde vi stannat hemma

och vårdat förödelsen

på ett kalhygge

 

 

 

(regnfält)

 

 

i varsin grotta

smiddes drömmarna

om det kollektiva

 

en utopi

 

redan där var vi dödliga

men levde som i evigt liv

 

till slut, en början

 

vi gick ur våra hålor

byggde tilläggsisolerade hus

och kärnkraftverk

för som hon sa

det finns ingen väg tillbaka

 

kriget började

 

en armé av vindsnurror

avrättades i östersjön

 

strandskyddets invånare smörjde gångjärn

diskret gick dörren in till landshövdingen

 

avgaser och depressioner

fyllde morgontrafiken

 

i en simhall

badade muslimska kvinnor

 

bandagefabriken hade jämn konjunktur

solen upp, upp sedan ner

 

 

vi hade kommit så långt

att vi inte längre nådde vårt hem

 

vi hade röjt en väg genom skogen

nu hade skogen växt igen

 

 

 

(diesel)

 

 

vid det här laget

har jag legat i tusen

hotellrum

 

ni har alla möblerat mig

 

 

 

(bohus-malmön)

 

 

koleran kom i två omgångar

där emellan snuddade andra sjukdomar

sängarna bytte invånare

man bröt malm

barnen mejslade ut

sina vuxna ansikten

 

 

 

(vi är på väg nu/ lundaskog)

 

 

det lilla slottet av kärlek

ligger nu som plan slät sand

det är höst på stranden

parasoller solstolar trängs

i det trånga skjulet

morfar slog in spikarna

de fastnade i virket

som stjärnor högst uppe i natten

som jorden under gräset

 

 

 




Fri vers av Christer Eriksson
Läst 1888 gånger och applåderad av 39 personer
Publicerad 2009-09-03 17:45



Bookmark and Share


  wayward - taiga
det är när först när man drabbas - lite som när sammanflätningen träffar. som synken i patronen och avfyrningsvapnets mekanik. liksom att siktarens perception måste klaffa med måltavlan. tror att det just hände och jag känner mig glad att detta skedde mig just här ikväll. nu, medan en marksänd kanal jiddrade tre meter från den här dataskärmen. så jag vill tacka, christer, för ditt vakna sinne och din genuina svit här.

bilder i och ur en samtid som förefaller påfallande påtagliga i min utkylda stuga ikväll. hujhuj, poesi blir snuskigt verklig när den kryper in under fleecejackor och farstumattor.

jag tackar återigen för duvningen. fint att du grävde fram lite grott-grott ur mig, och smorde på med lite ormsalva.
2010-12-01

    © Birgitta Wäppling VIP
Många fina passager i dessa.

Fastnar framför allt för de här vändningarna:

"barnen mejslade ut

sina vuxna ansikten"


och


"morfar slog in spikarna

de fastnade i virket

som stjärnor högst uppe i natten

som jorden under gräset"
2010-09-11

  eelinpersson
"sedan till frågan

hur mycket väger sedelbunten

längst in i ditt hjärta"

jag är så fast vid det stycket.
gud vad vackert.
2009-10-28

  Malinosa
Fina texter som jag verkligen gillade. Ska läsa mer av dig.
2009-09-19

  Mikael Lövkvist
[Jag har inga svenska vokaler men jag hoppas att min kommentar blir lasbar anda].

Christer, ocksa jag bev lycklig av att se en ny dikt av di g har. Det kanns lite som en ynnest. Jag fick ocksa kanslan av antackningar i en dagbok over en langre tids rymd. Dikten kanns luftig och abstrakt. Den kanns inte som en av dina mest slagkraftigaste dikter. Det ar skont pa satt och vis. Ibland laste jag dina andra dikter och bara vantade pa slaget i mellangardet. Liksom. Det kanns lite mjukare nu, och detta kan vara bra. Det finns en mylla i mjukhetens kraft ocksa.

Det fanns passager da jag hajade till och tappade andan pa ett gott satt. Det ar dessa jag vill framava idag. Den forsta passagen var:

"på vägen hem

ser jag in i skogen

någon gång ska jag in där

gå mellan stammarna

samla döda grenar

sedan bygga staket

runt det ännu levande"


Denna passage kandes, for mig, tidlos och samtidigt fullstandigt personlig och allmangiltig, om man nu kan saga sa.

Den andra passagen som berorde mig allra mest var:

"det lilla slottet av kärlek

ligger nu som plan slät sand

det är höst på stranden

parasoller solstolar trängs

i det trånga skjulet

morfar slog in spikarna

de fastnade i virket

som stjärnor högst uppe i natten

som jorden under gräset"


Det ar nagot har, i kontakten med din morfar, och med huset, och spiken ch virket, som beror mig ofantligt djupt. Ja, trots att jag beundrar hur du kan skriva om Sveas historia och nutid sa ar det nog i slutandan dina personliga berattelser, och hur de paverkat dig som beror mig djupast. Jag vet inte, men jag tror det.

Over & out, broder. Tack for en god lasning!
2009-09-12

  Bjarne Nordbö
Läser. Skriver ut. Nitar ihop. Bär med mig. Nära hjärtat. Som 22 X 3. Någon dag kanske jag skriver en kommentar.
2009-09-07

  katt.inc
Jag är glad att du lägger ut en dikt här då och då. Det blir en slags höjdpunkt och hjärtat slår några extra volter av förtjusning. När jag läser dessa dikter som jag nog ser som en dikt ändå så käns det som om det är utdrag ur ett anteckningsblock eller en sammanfattning av något mycket större och vidare material och som jag säkert sagt förut så gillar jag det fragmentariska, lite kaotiska texterna där jag måste läsa flera gånger för att få ett sammanhang, vilket gör att jag hela tiden hittar nya vinklar och finner nya tolkningar.

Det som länkar dessa dikter samman för mig och gör dem till en och samma dikt är den starka berättarrösten, den konstaterande och ifrågasättande stämman. Jag tycker om hur du svänger mellan det samhällskritiska och det mer personliga, hur du liksom zoomar in och ut, in på den lilla människan och ut igen och synar samhället med hökblicken.

Jag tycker speciellt mycket om delen med skogen som börjar "på vägen hem ser jag in i skogen" och jag tänker på min skog här där vissa delar består av tallar vars stammar ränner som tjocka mörka galler ner i marken och jag har tänkt på dem som en form av staket, inhängnad. Tack för ännu en mycket bra dikt.
2009-09-07

  Anna Frölander
Det här är för mig storartad läsning, en av dina bästa. Tycker att du har ett lättare, luftigare uttryck här än annars, ingen stor skillnad, men nyansen finns. Som att texterna har ett gemensamt lyft. Det här tar andan ur mig. På fullt allvar blir jag starkt berörd av det jag läser. Jag dras in och tappar liksom kollen på allt runtomkring. De lästillfällena är få men överväldigande och betydelsefulla när de dyker upp, som nu. Med all säkerhet kommer jag att hitta nya favoritdelar allteftersom men ska jag nu plocka ut dikter så blir det: (ägandet), (folkungagatan 142/ inuti III) och (norrsken). Tack för poesi i en värld full av oändliga mängder intetsägande ord.
2009-09-06

  Sländan
och fredagen blev lite bättre, lite mer intressant. tack.
2009-09-04

  Robert W
ibland tycker jag att du är lite tråkig christer, och jag förstår faktiskt inte varför. du besitter alla kvalitéer som jag söker när jag vill läsa något och dina texter andas för det mesta patos och närvaro. ändå är det något jag inte riktigt kan sätta fingret på.
kanske en känsla av att du inte levererar så som jag har på känn att du kan. kanske en känsla av att det inte är lika bra och tilltalande som jag vill att det ska vara.
15 dikter är ett djärvt grepp, och givetvis är det svårt att hålla intresset uppe när man läser alla på en gång. så låt mig återkomma till de bitar jag föredrar istället, nån annan gång, då bakfyllan inte sakta övergår till ett rus så som nu.

men ändå, innan jag babblat klart; jag gillar det lundellska:


"vid det här laget

har jag legat i tusen

hotellrum



ni har alla möblerat mig"


ka-ching. on the spot.
2009-09-04

  Nina Ahlzén
Du har ett skarpt öga du. Min favorit bland andra; "på obduktionen
hittades mörkt norrländskt vatten". Fan, Christer, att skriva en sån mening-Tack. ("innerstad"), briljant, i sitt avståndstagande, vidsidanavtittande. Gillar hur du vrider och vänder på liv, död, människorna, och allt emellan. Du sveper över samhällskroppen likt en kondor sina jaktmarker. Imponerande.
2009-09-04

  katt.inc
Jag tänkte att den här dagen säkert skulle sluta lika vidrigt som den började men så lägger du ut en dikt (äntligen) eller femton och jag känner hopp för mänskligheten igen. Tack. Jag återkommer med vettigare kommentar.
2009-09-03

  dead_prez
snyggt
2009-09-03

  Lena Renman
Hej Christer
Reser med dina ord genom Sverige i tiden eller ur tiden kanske,
genom det yttre och inre skeendet och fängslas, förmås stannar kvar, märkbart påverkad av denna starka ord svit. Tack

lena
2009-09-03

  Catharina Edin VIP
Oj, detta gillar jag verkligen - jag återkommer och läser mer - älskar bilderna och de tvära kasten och den sakliga tonen!
2009-09-03

    resilient
Att ens klara av att peta in Marianne Samuelsson i en dikt om varat och intet. Berömligt gjort, och dessutom på ett så snyggt sätt. Resten är också fantastiskt.
2009-09-03

  Gunnar Odhner
Hur bra är inte det här? Jag gillar när dikterna spänner över lite avstånd, det privata, det politiska. Det inre och det yttre i samspel. Några rader drar till rakt i solar plexus, t ex:

en utopi

redan där var vi dödliga

men levde som i evigt liv


till slut, en början

Undertexterna lockar förföriskt. Jag fortsätter självsvåldigt en del rader. 'bygga staket/runt det ännu levande' det behövs/inte många.
Och de fyra raderna med titeln Innerstad!

(Jag var nyss i Oxelösund för första gången, just på Femörehuvud - vilket ställe!)

'Barnen mejslade ut sina vuxna ansikten.'

Det var värt att vänta på.
2009-09-03
  > Nästa text
< Föregående

Christer Eriksson
Christer Eriksson