Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

dödsorsaker

kistan svag
ville du något

armarna längs sidan
vaknade imorse
med armarna längs sidan
stilla, måsarna hördes

gratis är det
att gå ut ur livet

yrke, vet inte
är det viktigt

lungorna den ena trasig turkos
hostar elefanter turkosa

barn av ingenting
ska bära kistan
in i, försvinna

var är barnen
lämnade kanske
på mörkt dagis
utspillda som saft
i lekrum
i minneslundar

det du visste
försvann
kom tillbaka
morfars händer håller upp gräset
blommorna underifrån också
han är död
är där nere
håller upp träden
också

trafikolycka långa köer
långsamt vad långsamt det går
hinner vi fram (gbg/ döden/ sthlm)

det finns en lycklig
mittpunkt
en sorg också
röster ute på gatan
berättar: cancer
är kroppens negerbarn

välkommen hit
gå nu

kom tillbaka

din jävel
kom tillbaka
fast blodet slut

barn och gamla
bränslestavar i urbergets mitt
en urkraft innesluten
i enkel natur

jordkällaren genial
stenar med namn
du är inlagd gurka saft och sylt
små misstag rättstavas
din kropp brinner

kremeraren vilken figur
i svart mantel (det är en cape mamma)
trollkarl utan trollflicka
samma knapp varje dag
lampor som lyser
instrument som rör sig
som båtar i semesterhamnen
oroligt

utanför hamnpiren
ett kors om styrbord
och ett om babord
vi klyver det grå vattnet

i nästa längtan
rinner vattnet turkost

tillbaka in i livmoderns
mörka märkliga stad.




Övriga genrer av Christer Eriksson
Läst 657 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2012-09-01 13:15



Bookmark and Share


  Anna Frölander
Vaknade i morse av att jag grät, någon hade dött. Samma sak bara för några nätter sedan. I den kvarvarande, gnagande känslan av förlust ligger din text så nära. Du skalar fram det, bit för bit, hur döden gömmer sig bakom huden, runt hörnen. Kommer, går, återvänder. Ditt bildspråk är eget, du visar på saker som jag aldrig sett, som kommer oväntat, utan att för den delen framstå som effektsökerier. Det är mycket mer än så och det tror jag beror på att det är bilder ur något större, där ett syfte finns, där både känsla och hjärna styr.

Jag tycker mycket om bilden med den döde morfadern och den där barnen ligger utspillda som saft i lekrum och minneslundar. Det är vackert i sig men också en påminnelse om livets förgänglighet och att det aldrig på något sätt är rättvist eller ens förståeligt. Delen som börjar med kremeraren och slutar i gästhamnen är också stark, snyggt hur du sammanför de olika delarna.

Något jag därmed inte riktigt gillar, något som jag hakar upp mig på är följande styckes korthuggna slut: din jävel / kom tillbaka / fast blodet slut /
som får mig att falla ur känslan, jag är petig när det gäller ordföljd och rytm. En språklig detalj.

Tycker titeln är utomordentlig och även på det sätt som du använder dig av upprepningar. Mycket läsvärt detta. Något att återvända till.





2012-09-04

    ej medlem längre
Det enda skulle vara pluralet i titlen. Mörkt som ofta, likväl gott.
2012-09-01
  > Nästa text
< Föregående

Christer Eriksson
Christer Eriksson