kistan svag
ville du något

armarna längs sidan
vaknade imorse
med armarna längs sidan
stilla, måsarna hördes

gratis är det
att gå ut ur livet

yrke, vet inte
är det viktigt

lungorna den ena trasig turkos
hostar elefanter turkosa

barn av ingenting
ska bära kistan
in i, försvinna

var är barnen
lämnade kanske
på mörkt dagis
utspillda som saft
i lekrum
i minneslundar

det du visste
försvann
kom tillbaka
morfars händer håller upp gräset
blommorna underifrån också
han är död
är där nere
håller upp träden
också

trafikolycka långa köer
långsamt vad långsamt det går
hinner vi fram (gbg/ döden/ sthlm)

det finns en lycklig
mittpunkt
en sorg också
röster ute på gatan
berättar: cancer
är kroppens negerbarn

välkommen hit
gå nu

kom tillbaka

din jävel
kom tillbaka
fast blodet slut

barn och gamla
bränslestavar i urbergets mitt
en urkraft innesluten
i enkel natur

jordkällaren genial
stenar med namn
du är inlagd gurka saft och sylt
små misstag rättstavas
din kropp brinner

kremeraren vilken figur
i svart mantel (det är en cape mamma)
trollkarl utan trollflicka
samma knapp varje dag
lampor som lyser
instrument som rör sig
som båtar i semesterhamnen
oroligt

utanför hamnpiren
ett kors om styrbord
och ett om babord
vi klyver det grå vattnet

i nästa längtan
rinner vattnet turkost

tillbaka in i livmoderns
mörka märkliga stad.