Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

svagt ljus

Borta, ja jag är borta nu. Letar efter igenkännbara saker,
ett halsband, en fjäder, ditt sneda pekfinger
som aldrig blev sig likt efter mopedolyckan.
Ett oläsligt vykort ligger i innerfickan,
de blyertstecknade bokstäverna är utsmetade.
Jag fantiserar ihop vad som en gång stod där.


*


Mannen bredvid mig säger något
och pekar på en soptunna.
Det tar ett tag innan jag förstår att det bor någon där,
en hel familj faktiskt.
När jag svarar är soptunnan redan borta.
Ett stort köpcentrum breder ut sig. Ända in i himmelriket tänker jag
medan jag ser utsträckta händer röra sig genom luften,
ut och in som rytmisk dans.
Det är som att min vita hud drar dem in, in i allt jag har.
Allt jag tror mig behöva.


*


Jag har börjat bära gevär.
En rädsla jag inte kan gömma.
Som barn hade jag ett i plast.
Siktade på pappa, pangpang, varje gång
han vände sig ifrån.


*


Dricker kaffe på en bar. Här finns fler människor
än någon annanstans.
Här finns så många som tycks vilja mig något,
som ler och höjer sina glas mot mig.
Rutorna är smutsiga och i det svaga ljuset
kan jag plötsligt känna mig lugn.
Och så otroligt lik dig när jag vänder mig ifrån.
Blickarna följer längs med ryggen.
Jag får en känsla av att vara vacker.


*


Lutar mig mot marken, tänker på hur jag såg dig då.
Fingrarna över asfalten, den klibbiga massan, svartglittrande.
Tänker på dig, att det var ett tag sedan sist,
pangpang, som du vände dig ifrån.






Övriga genrer av Anna Frölander
Läst 1295 gånger och applåderad av 30 personer
Publicerad 2008-04-03 08:28



Bookmark and Share


  Joanskij
helvete vad vackert! tredje stycket är särskilt fantastiskt, den här kommer jag att läsa många gånger *bokmärkes*
2008-04-18

  Starfish-Aura
Stiker liteoch svider efteråt.
Spejsad uppbyggnad som svajar lite emellanåt för att sen bara explodera i slutet.

Nice!

Kärlek & frid
//Mjao
2008-04-17

  Mal
Man sjunker in i texten, fastnar.
Slutet var jättebra.!
2008-04-05

  Nina V A
Blir glad när du skriver och man får doppa vintrig kropp i
poesi, där flämtar en eld som tränger in i alla vener och
kickar igång systemet, green light go go och man börjar
samla nya stjärnor i nyvaken pupill.

Jag tycker verkligen om hur du häktar i styckena och jag
läser dem samman - som form av flimmer knutet till din rubrik
och jag får nya bilder och växande känsla efter varje blinkning

jag tycker om hur du inleder
första stycket är som en igångstart och öppnar upp iom sina
\"utsmetade bokstäver\" men också hur man faller in i en igenkänningskänsla
då du skriver ut \"det sneda pekfinger\"
igenkänning så till vida att man bjuds in i detaljer man kan känna igen
och i en ton bara alldeles som om man står där med bilden i sin hand

andra stycket är grymt bra och fascinerande, jag bara älskar
\"och pekar på en soptunna.
Det tar ett tag innan jag förstår att det bor någon där,
en hel familj faktiskt.\"
vidden i det du säger bara så där är alldeles fenomenal och
de utsträckta händer och hur de rör sig
\"allt jag tror mig behöva\"
tredje stycket växer
rädslan idag kontra det självklara i att sikta och fyra av som liten
gör en om igen liten
och hur man önskar att alla gevär vore av plast

i fjärde stycket förstår jag att din rubrik landar
och hur man just i svagt ljus kan känna sig lugn och \"inbäddad\"
på något vis känns lutningen mot asfalten, när den är klibbig är den varm
alltså läser jag värme och en saknad jag vet inte - men du lämnar över
i en saknad,som om man vill bli ett med den varma asfalten
kanske är det just i mig själv vem vet - iaf
jag blev sjukt långrandig här Anna, du får förlåta men
jag tycker mycket, mycket om
svagt ljus, ja allt du skriver! Basta!
2008-04-05

  Christer Eriksson
Jag sitter på jobbet det är så där fantastiskt tråkigt som det påtvingade kan vara. Det är sol ute och nu har jag läst din dikt som pausunderhållning, fast poesi är ju inte underhållning, inte din poesi, den är något mer, något inuti. Mer som snäll cancer, liksom godartad. Ett skrapande i djupet. Som gladledsen i regnsol. Allt överallt.

Tycker att det är hög nivå och dikterna går hand i hand med varandra. Du samlar ihop de olika delarna med dina sistarader. Jag brukar förenklat säga att poesi är att svamla i valfritt antal rader och sen sätta en knivskarp rad på slutet, förenklat alltså. Här är det homogent, inget svammel men du har sistaraden. Very good. Jag tycker så fantastiskt mycket om dikt nr. 2 där ryms hela samhället från fattig till överkonsumtion. Jag gillar rörelseschemat från det enskilda barnet genom samhället, hur allt byggs större och jag läser in mina egna värderingar i hur 33 cl. läskburken växt i barnens händer och blivit 1,5 liter. Det kan bara gå på ett sätt, åt helvete men jävligt bra för oss.

Detta var genomarbetat, jag blir lycklig av sånt. Själva beröringen, tack för snäll cancer.
2008-04-03

  katt.inc
Jag försvinner in och bort i denna drömliknande text där jaget trevande försöker hitta fram till något, förnimmelser som blir till minnen som blir delar av ett liv. Din text suger tag och varje gång jag läser så hittar jag nya bilder, nya vinklar. Mycket bra och fängslande läsning.
2008-04-03
  > Nästa text
< Föregående

Anna Frölander
Anna Frölander

Mina favoriter
pistol