så
kom den mörka tiden
plötsligt som om vi inget visste
lade sig tätt om
om inte
om bara



så
drogs mörka fingrar åt
drogs längs lakanet
trevade sig fram, nypte, nafsade, slet och tryckte
mot ljus hud
mot ljust hår
i fantasin var du
du igen och barnet lekte kring dina fötter



”den här världens jävlighet är endast jävlig
jävlig och åter jävlig
och är därför helt ojämförbar
med någonting annat”



så
sluter sig den täta väven
tömmer, girigt och glupskt
lämnar mörker
stråk för stråk
det som finns att välja på
är ett och samma: att skjutas ut i natten



så
när den djupa tystnaden infunnit sig
så vet vi
utan att vi riktigt förstår
så vet vi