Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

pistol

 

 

dagens sista utslitna avtryck

något sorts kött

hälften blodigt

hälften stekt

dina fina sneda ögon

rakt fram

just på den där festen

när vi bara gick därifrån

för som dom sa

äga

och ateljén bara föll ihop

alla tavlor

som klev ur sig själva

och lämnade ramarna kvar

inlåstheten där

konstens skälvande dödskamp

två stigar ledande bort ifrån varandra

hon på den ena

han på den andra

båda på väg in i

blandade ord av sjukdom

alla fotbollsarenors våldsamheter

och klacksparkar

bränt gräs

fortfarande dina fina sneda ögon

på väg där

röntgenapparater skälver cancer

ytterligare ett symptom

ett enda klockslag till

av tid att lägga undan

en gång viskande

men fan vad du skrek

när du gick

blod

koagulering

en hjärna fullt sysselsatt

det är 23 män ute på planen

inget händer

livet vs döden

0-0

allt går igen

och någon vinkade av mig

ingen tog emot

en undran bara

mitt i svaghetens sammanhållning

ett granskningsarvode av

släkt och kyrkogård

alla försvinner ut

någon är blankt papper

och det är du som ska fortsätta

han lägger handen på axeln

men säger ingenting

och du är föräldralös

i en stor familj

tidigt 70-tal

allt är brunt och orange

svettlukt

pappa har kommit hem

vi äter potatis och fiskpinnar

alla är glada

barndomen är en illusion

samtiden också

ett enda arv av handlingar

jag fick min första pistol

fem år gammal

knallpulver

cancer

ingenting

barndomen är en illusion

det goda är en film på julafton

pappa lägger handen på axeln

det är din tur nu

jag fick min första pistol

fem år gammal

kan jag misslyckas

fiskpinnar

är det så

att träden växer lika

mycket nedåt i rotsystemet

som uppåt utåt

vilken del är jag

och det finns menlösa branschorganisationer

för alla menlösa branscher

ett hål

eller ett tomrum

som ett blinkande trasigt lysrör

du

ingen vill förstå

ett par gram av

är inget att be för

eller också

den osjäliga bag in box lyckan

slaven tigger allt svårare ord nu

inget konstigt

bara olika uttryck

för blank is

gömd sand

en fenomenal vurpa

och alla vill se en golvad

resa sig upp

och golva den som golvat

vad har vi då vunnit

andetag

motgång till vänster om framgång

ånyo dina fina sneda ögon

all hud

all jävla hud

alla har brännskadats

och slängts ut i kommunal skolgång

det manykerade nagelfingret

visar barnet som vill att solen

ska lysa underifrån

var solen ska sitta

och solen hög av gult

hon är död nu

och barnets kreativitet

men naglarna

dialekten

cancer

knallpulverskott

fem år med pistol

får han

så gör han det

pappa nyper mamma i rumpan

mamma säger att barnen kan se

barnen ser

ingenting skulle komma igen

vi lurades från första stund

skolgång

syokonsulentens ärr

av år som hunnit in i henne

krampaktigheter av

är hon också

eller inte

offside skriks det i soffan

det bara måste vara

och är han blind eller

den 23:e mannen

livet vs döden

1-0

det är en domare

där

finns gud

pappa är glad

det är konstigt

men jag minns

alla som så glada

ändå börjar dikten

"självmord i släkten

men idag är jag lugn"

hur präglades du av

att sex år gammal

hitta din egen far skjuten

i huvudet

svara

svara för i helvete

jag fick min första pistol

fem år gammal

jag har blod

som är ditt

och jag vill veta

hur mycket som ryms här

 

hur mycket?




Fri vers av Christer Eriksson
Läst 1683 gånger och applåderad av 16 personer
Utvald text
Publicerad 2006-10-01 22:23



Bookmark and Share


  Mikael Lövkvist
En stor dikt. Jag ville inte att den skulle ta slut, Christer. Jag ville bara att du, och din berättarröst, skulle fortsätta. Det finns så mycken resonans i smärtan. Jag kände mig en stund lite mindre ensam. Det slår mig åter, som jag tror jag skrev till Anna en gång, att detta är skrivandets gåva. Vilken vacker dikt. Jag menar inte att det som hände var vackert. Jag menar kraften. Kraften bakom handen, häderna som skriver. Tack, Christer. Tack.
2009-03-19

  HerrGlad
vet inte vad jag ska säga
men jag älskade den.

bokmärker yes.
2009-01-07

  Tess the mess
Det här var riktigt bra.
2008-07-31

  Elin Katten Lo VIP
Nu har jag lyckats ta mig till den här dikten. Och jag tror att jag har kommit på nu, vad som är grejen med dig. Det du skriver gräver upp de hålor jag grävt igen. Nu måste jag göra något annat. Och du borde bli utgiven.
2008-06-24

  Anna Frölander
måste kommentera denna, måste verkligen för den har fått dåligt lite kommentarer och är verkligen värd många många fler. Visst, den är lång och innehåller så mycket att iaf jag måste läsa flera gånger för att få in allt men det är i det här fallet bara en ynnest för det är så bra. Här kastar du omkring mig som en liten vante, jag vet inte var jag ska hamna, sjukdom, hemligheter, fiskpinnar, motstånd, kärlek, sjukdom igen, fotboll, svek... Ja du fattar. Men jag tycker ändå att det här känns som en sammanfattning, från början, låt säga tidigt 70-tal till nu någon gång, en sammanfattning av ett liv so far. Jag får en känsla av obehag mest hela tiden, dels för att det ligger något undangömt i texten, kanske är det i och omkring knallpulverpistolen.. och dels för att detta är så bra, så bra att det blir obehagligt. Jag tycker att du avslutar storartat, det är klimax, frågan, att våga ställa den...
Hoppas du fattar hur bra jag tycker detta är!
2007-09-24

  K*
hjälp
jag är för känslig för sådan här läsning idag
jag får ont i magen , mår lite lite illa ... detta
är riktigt drabbande ... ruggigt bra
jag kommer inte heller på ngt vettigt att skriva
f´låt
2006-10-02
  > Nästa text
< Föregående

Christer Eriksson
Christer Eriksson