Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

pulver

pulvret väger sju kilo, darrigt
allt som händer
fördubblad dumhet fördubblad sorg
ett mycket enkelt mönster
jag minns inte namnen
på alla som passerade den obäddade sängen
nu är den mull
en förhöjning under måsarna på tippen
du som aldrig var där är ganska tydlig
vit färg sitter magiskt fast uppe i taket

*
natt mot nya
kort tåg stå rätt på perrongen
när nya natten anländer

*
stripteasedansösen går påklädd
genom sitt växthus

diktatorns sista önskan
folket älska mig

poetens önskan
läsare skriv inte själva

*
mamma är sjuk hela livet sjunger mammor vaggvisor, mamma - jag är framme igen, kvällen tog mig inte.

*
präglad av fyra vädersträck sitter vi alla i centralstationen
väggarna kunde stå runt soldattorpet
men nu står de här runt oss
allt vi gjorde
satte bilder av varandra i varandra

*
troligen försvinner jag bara för att komma fram i andra änden av cykeltunneln utan cykel, går av asfalten den döda mossan är mjuk, följer broskdjurets spår fram till spegeln

*
ett regn av onda flaggor, mitt på torget byggs dålig vänskap i ett föräldrahem någonstans sjunger flickan för tusen böcker, rena händer skrubbar dagens päls

*
skärbrädan är knivens hora, i diskmaskinen låtsas de ingenting om det där, pengarna är lagda uttagna ur en uttagsautomat på hörnet ingenting/ allting

*
lådorna vi läggs i är ensamma som utförsäkrade, processen berättar han är rätt simpel, men elden brinner för fort i den okända materian, han tappar kontrollen

*
|staden|
i en skog springer träden bort, ställer sig inne i staden där människorna är försvunna, flyger över staden i en jämn regnbåge, sår av tussilagos i den spräckta asfalten, staden körde in i födelsedagar, bar iväg stenar, en del grå och fina, andra gyllene och falska, men alla lika runda och tunga

*
enheterna avgränsas med dörrar, fyra årstider följer korridoren in i väntrummet, vi sätter oss och blir lika stilla som de andra här, vi väntar på våra namn men vet inte när de ropas ut.
skelett av sjukhussängar i kulverten mellan två människor - vi går över

*
våra liv ska nog gå in i varandra, oavsett avstånden ska du och jag närma oss den fysiologiska gräns där ingenting går att stå emot, visst är det otäckt men också svagt lockande att vi just nu inte vet just någonting, jag blir upprymd av olyckliga slut, hela sagan ska stå och darra innan den faller över kanten, du och jag, ett lagom personligt tilltal, jag brinner fort, den invändiga materian okänd, träningsvärk i känslolivet, långa diskussioner och tystnad, undulaten ruggar, flyger dåligt räddade den från golvet, stoppade in den i buren, från och till gör vi saker utan reflektion, lämnade inte lägenheten, har allt hemma, men ser från fönstret att många inte har det, från och till gör vi saker utan reflektion

*
vatten rinn döpta barn brinn älven är långsam på håll nära är den dominant som elden

*
rena teorier på företagsledarens bord, en hög av skuld, tredje världens arbetare bär bort den skulden från sitt gyllene tempel, företaget är inte förlorat, dagen bryter natten sedan natten som bryter dagen, vinstavräkning, vinstmaskin, vinstskinnet som skär mellan kotorna inuti den producerande enhetens rygg, gryning går nu in i skymning, röken gör det svårt att avgöra, jag tror de byggt fabriken för nära templet

*
magen hyr värk av kärlek från hjärnan, hjärtat kan genom avancerad teknik bytas, en klump mot en annan, jag har skjutit upp operationen, läkaren är arg han vill få sin vita rock rosa, ett experiment bara, fördela ut en människa i otaliga provrör

*
alla sjunkna skepp är osynliga på huden (svarar larmcentralen), är de vakna, bränningarna bygger sitt vita skum, bröstkorgen häver sig, så stor stormen är mitt i detta rike av yrande vatten, vad som är utmärkt på sjökortet är det hårda berget, långt in på gryningen, vinden ökar fortfarande, jag tror vi går under nu, så simpelt, så enkelt slut

*
i mjukaste sängen dör en fakir av cancer
donerar sin ena arm till den polioskadade liftaren

*
godhet utan bensin, bilen pratar tyst, vi går sista biten till den gamle som väntar genom att det friska ögat ljuger för det blinda

*
jag begrundar den cp-skadade sätter mig längst bort långt in i djupet av lokalen
vem bygger rullstolen som vi andra aldrig behöver
själen är försluten tills döden låser upp sin enkla dörr
prästen är ett mänskligt fabrikat som gärna vill vara en maskin
konstruerad av den osynlige

*
på södermalm är vi eviga, polisens mobila enhet förvisar misshandeln till ytterområden

*
ignalina, hade de tvättat händerna innan glaset slogs sönder
kraftverket genom silverdräkten
månen fulltalig, räknar in stoftet av nyfödda som placeras ut i fabrikens omklädningsrum, overallen, något att växa i, enheten kramar späcket, fontanellen mjuk och bräcklig, de gör korv av det överblivna, slängs ner i munnen, men processen smyger under valår

*
10.16 ur dörrens underliv föds ett brev

*
befolkning i hamnstäder, ta emot stormen, skjut in den i mellan husen, låt takpannorna skratta och tappa sina tänder över dansgolven

*
regnet strömmar genom marken, ner till den först begravde, kan ensamheten bli lägligare, mer ökande i oss än för barnet under gräsbarriären, kistbärarna packar flyttbussen effektivt, resan är ganska lång, det som inte får plats lämnas till naturen, benbitarna vandrar genom tarmarna på broskdjuret, vi blir mjöl, men bagaren är död




Fri vers av Christer Eriksson
Läst 1177 gånger och applåderad av 21 personer
Utvald text
Publicerad 2012-04-07 20:18



Bookmark and Share


  deNeergaard
Riktigt bra text, föll mig i smaken! Det är bara min röriga hjärna som hat svårt att hålla koncentrationen... Den behöver läsas upprepade gånger!
2012-04-12

  Anna Frölander
Det här är en text som utmanar, inte låter sig fångas in vid endast en genomläsning.
Det är mer än så. Både till innehåll och upplägg utmanar dikten den gängse formen.
I alla fall om man ser ut över de alster som publiceras här. Det gläder mig. Det finns tillfällen, som för mig är eftersträvansvärda, tillfällen då man kan lägga ifrån sig det egna jaget, ljud runtomkring, tankar på ordval och uppbyggnad och bara följa med i texten, att få kliva in i något som är något utöver det vanliga, som det här. Innehållet, ja det är mycket men om jag ska tillåta mig en hastig sammanfattning så tycker jag att dikten sjuder av existentiella frågor och jag uppfylls av motstridiga känslor, kastas hit och dit, om vartannat, huller om buller och jag hör mig själv säga ”this is the shit”. Så, fortsätt! Allt annat vore en dålig idé!

För nu, väljer jag det stycke som börjar med ”våra liv ska nog gå in i varandra…”
2012-04-11

  Wallpaper punch
ord. flöde. mening
meningen är förborgad
eso te risk
2012-04-07
  > Nästa text
< Föregående

Christer Eriksson
Christer Eriksson