|
|
om du
det finns stigar norrut inåt landet
där rost förvandlas till jord
och norrut är där mumlet klarnar
en begränsad del av kartan är markerad
efter rådjursstigar och lokatters spår
en vilja att följa dem
utan huvudlös undran
utan bryderi
om du är en björn som det sägs
då vill jag veta vad det vill säga
att vara björn med päls och ramar
vilka vägar som kan följas
om sökandet ska börja här
i sena timmars ljus
blir benen blytunga
rörelsemönstret motsägelsefullt
jag stramar åt
det som vilt slår i mig
utanför blåser vinden
långt in mot björnars bo
om du är en björn som det sägs
vad händer dig då uti
bladverkens stilla mörker
uti norrlandets kråkstråk
här tränger enstaka blommor igenom
asfaltens alla lager
där går jag, där står jag
och andas genom tänderna
så faller det ner
det luktlösa enträgna
är det en tillhörighet eller en förlust
som kommer ut ur det här
fastnar i din björnbruna päls
ett ljudlöst fallande
det går stötar genom livet
omfamna för att sedan släppa
du björn du strävar norrut
du klyver mittlinjen
de älvar som ska korsas
om du är en björn som det sägs
då ska jag söka i riset
söka den täta skogens skugga
kalhyggets rispande grenar
in under skinnet
söka mig att vandra inåt, norrut
längs klargjorda stigar
sätta mig ett bo
att bo just där
där björnar bo
och om jag gråter
så gråter jag
Fri vers
av
Anna Frölander
Läst 851 gånger
och
applåderad av 16 personer
Publicerad 2011-10-11 13:10
|
|
|
© Birgitta Wäppling
Det här är så vackert; man förs in i en bild där tankarna saktar ner, och där tiden anpassar sig till den omgivning som du målar med dina ord.
Det är en ton som slår an inom läsaren, när man bjuds på denna makalöst fina text.
Jag får återkomma till dina texter lite oftare. :)
2012-02-11
|
|
|
|
Mikael Lövkvist
Jag slås av vad jag upplever som en ny röstton från dig. Jag beundrar hur du kan byta lyrisk sångton och även välja/skapa nya betraktelsevinklar. Dikten har en, för mig, nästan klassisk, naturmystisk, ton. Norrland, dina barndomstrakter (om jag minns rätt) träder fram (inbillar jag mig) i dikten. Upprepningarna av orden ”om du är en björn som det sägs” är effektfulla. Dikten, för mig, har en ton av sorg och uppgivenhet. Men det finns också en acceptans och ett hemkommande i uppgivenheten som kanske inte klingar med hopp, men dock med visdomsrikedom. Jag upplevde att diktens avslutning var rent sanslöst vacker. Tack för att du delade med av denna vackra diktskapelse, Anna.
2011-12-04
|
|
|
|
ulrica rydin
"och norrut är där mumlet klarnar" - precis så.
Kom just hem från skogen, brukar nu för tiden undvika de av människor upptrampade vägarna för att i stället följa hjärtat och de för ögat ibland nästan osynliga djurstigarna, smyga så ljudlöst som möjligt. In mellan granar och grenar. Blöta ned fötterna i sumpmarken och låta kroppen bli levande igen. Det var jag och några rådjur, vi lekte en lek, som följa john ungefär, fast mina sinnen är ännu för klent tränade, djuren upptäcker mig och ger sig av innan jag kommer dem för nära. Men allt oftare kan jag kommma dem närmre, lite närmre än förut.
Ville man vara en björn, jo. Ville man vara en varg, jo. Eller en korp eller en skogsmus. Ibland vill jag det. Här i trakten där jag bor har man planerat att sätta ut varg. Många människor är upprörda över det. Men ingen är upprörd över vägarna, asfalten, bullret, avgaserna eller att skogen äts upp av skrytbyggen som ska gynna näringsliv och öka kommunens invånarantal och därmed skatteintäkter. Nej, det verkar vara skillnad på rov och rov. Har vi människor blivit helt blinda för vad eller vem vi egentligen ska vara rädda för?
Att röra sig ljudlöst, att frigöra sig från det ständiga bruset, att låta mumlet klarna. Jo, så är det gott att leva.
Tack för denna text Anna.
2011-11-11
|
|
|
|
ej medlem längre
Så fantastiskt vackert!! om du är en björn som det sägs- att en enda rad kan bli så mäktig. återigen, jag må vara tjatig men jag är väldigt svag för din "dämpande" ton du oftast har i dina texter. här lunkar jag med, i detta tysta karga landskap och hittar en slags insikt. jag fylls av en slags vördnad för allt det orörda. sökandet efter svar men också accepterande..Det här var en underbar text Anna.
2011-10-11
|
|
|
Nästa text
Föregående
Anna Frölander
|
Se alla