Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

inget

 

Ingen har ringt. Ingen har heller hälsat på mig, inte genom fönstret, inte vid den nedlagda affären, än mindre slagit av sina galoscher mot min farstubro och satt sig vid mitt bord. Ingen har kommit. Ingen har gått med mig längs älven, häpnat över dess bredd och djup. Ingen sädesärla har synts till. Inte det minsta kart. Inte har jag bakat bröd på spiselhällen. Inte sopat kring vedlåren, inte lagat strumpor. Inget har gjorts. Inget har sagts. Ingen bryr sig om att dammet yr. Inte vänjer jag mig vid långsamheten. Inte gör jag det inte. Inte minsta ljud hörs. Åkermarken står i träda. Inte faller snön som den gjorde förr, över timmerstugans tak, över människors släpande kroppar. Inte bryr jag mig om bleka minnen. Den täta känslan av liv som inte infinner sig. Inget drar mig till sig. Inte ens det lilla, inte ens det. Isarna rör sig till och från så här års. Jag ropar inte. Det tycks ständigt mörkna. Ett flimrande skugglikt spel rör sig över mina axlar. Så helt säker är jag inte på att inget händer längre. Inga anslag har lagts ner på vad som egentligen sker. Vart de tar vägen. Vart de andra går, de som går före.




Prosa av Anna Frölander
Läst 1025 gånger och applåderad av 32 personer
Utvald text
Publicerad 2010-11-23 10:49



Bookmark and Share


  Hans Christian
" Ett flimrande skugglikt spel rör sig över mina axlar"

Ja tyvärr - inget att säga. Förutom att jag förstår att det blev utvald. Vilket jag ibland inte förstår alls.
2014-05-16

    resilient
ja, precis så känns det.
2011-03-05

    vilgot hellros
väldigt bra
2010-12-09

  Mikael Lövkvist
Den här texten känns, för mig, både som ett personporträtt och ett samhällsporträtt. Den gör mig ledsen inombords på båda planen. Det finns så många underbara åldringar som har så mycket att dela med sig, men det finns så få som lyssnar nuförtiden. Det finns inte bara personlig rikedom som de skulle kunna dela med av, utan även visionen, som Sverige länge präglades av, utav ett drägligt, rättvist samhälle. Jag tycker att den visionen, av ett i sanning solidariskt och empatiskt land, håller på att om inte dö bort, så i alla fall tunnas ut.
Jag känner igen min morbror i dina ord. Han kände sig mer och mer isolerad efter att min moster dog. Han blev också mer och mer ledsen när han såg att Sveas anda förvandlades från huvudsaklig gemenskap till dominerande egoism.
Den solidariska visionen kanske var en romatiskt idyll, men jag tror egentligen inte det. Jag tror att den var ren och sund, och att den var en reflektion av medmänsklig kärlek och omsorg.
Rösten i din text känns uppgiven. Ja, hur mycket ensamhet orkar vi med innan vi ger upp? Depression är en naturlig reaktion, en bedövning, när känslorna blir för tunga att bära.
Din text berörde mig.
Tack.
2010-12-03

  ulrica rydin
Min farmor satt ofta vid sitt köksfönster, tittandes på allt och alla som for förbi. Ganska ofta var jag där hos min farmor, där i köket, hon hade mycket att berätta. De sista åren tog vi ibland en tur med bil tillsammans. Men lika ofta for jag bara förbi, förbi som en i mängden förbifarande. Men vi brukade då vinka åt varandra genom fönstret där. Farmor och jag.

Fortfarande spanar jag in genom det där fönstret när jag far förbi. Farmor har gått före men sitter liksom kvar där och vinkar ändå. Det känns tryggt. Det är något som händer, det är det.
2010-11-24

  Daniel_78 VIP
inget. kanske går det dit. resignerande
jag tycker mycket om denna.
2010-11-24

  Nina Ahlzén
Så skickligt du gjuter fram dessa bilder av ett väntande, inbillar jag mig, på just, inget. Eller kanske allt. Lågmält och helt utan manér. Hittar heller ingen bitterhet, endast konstaterande kring det som vart och det som komma skall. Otroligt bildrik text som jag tackar för.
2010-11-23

  /Isabel
Fantastiskt bra skrivet och till synes så enkla men effektiva rader som, ja, i ett brev. Eller rakt ur någons tanke. Och det nästintill omärkligt instoppade "Inte gör jag det inte.", liksom höjer hela texten. Fin läsning! Tack
2010-11-23

    ej medlem längre
fantastiskt bra!!
2010-11-23

  Tillbringaren VIP
Vilken snygg text!
2010-11-23

  wayward - taiga
skönt att landa i dina texter för här söks ingen baluns, inget proklamerande, det finns ingen riktig läkare som gör stora åthävor och beter sig för att han/hon ställt en sällansedd diagnos.

jag tycker din berättarton är förträfflig och jag tar till mig det din historia berättar som om jag läste det i ett brev.

riktigt bra.
2010-11-23

    ej medlem längre
Ett sammanträffande. Sedan jag lagt ut min korta text "spår" träffar jag på denna bland dagens övriga texter och inser att du redan sagt vad jag ville säga ...
2010-11-23

  Bjarne Nordbö
Oj, här bjuds jag på bilder. De passerar i långsam takt medan jag läser. Och jag får möta mig själv i dina ord och tänker att det föds mycket ur intet.
2010-11-23

  Christer Eriksson
Att bli gammal är väl grader på helvetet. Som du sa man grundlägger allt här och nu. Men någon ska bli sist och överleva allt, bli en geléhög mellan samariternas opersonliga händer. Jag träffar sällan åldringar, eller det blir mer vardagliga möten då jag bygger en byggställning någonstans, oftast är det nyfikna frågor och ofta som jag tror är det ett sätt att få prata med någon, man kan se hur de letar efter orden för att de, jag spekulerar, inte pratat med någon på dagar. Det är ett trevligt inslag, ibland äcklas jag av mig själv när jag ser det som en god gärning. Det är ju de som har gett mig något, kanske jag tillbaka. Åldrandet är märkligt, farmor dog av ålderdom, det var liksom ingen cancer eller hjärtpang. Utan bara det att hon sakta sjönk ner i sängen, som i vatten. Hon blev till en tunn bräcklig fågelunge. Allt för bräcklig. Det var mycket vackert, men också meningslöst på något sätt.

Din text är påtaglig, nära och lyser av längtan bort från det tomma. När man är tillräckligt gammal väljer man själv, att se livet som ett mirakel eller som en lång ödeläggelse.
2010-11-23

    © Birgitta Wäppling VIP
Du skapar en stämning och väcker tankar.
Det här är en text att komma tillbaka till.
2010-11-23
  > Nästa text
< Föregående

Anna Frölander
Anna Frölander

Mina favoriter
pistol