jag hörde allting som sades bakom bark mot stam. aftonen bar svanar på sitt blanka vatten och måsarna la ett snyggskränigt bakrundsljud kanande på de sista solens strålar mot jord. stenen jag sitter på blir varm. blodomlopp som integreras. kött sten, kött sten. en röst först inom kött sedan först alldeles lågmält, långsamt urdjupt stenens röst. en fasanhane lyfter från ett buskage, en tärna dyker mot bytet, en citronfjäril cirklar över vattnet, en man sitter där och förundras över älvorna som dansar runt hans fötter. skogens älsta uggla har från grangren sett hela stunden och nickat belåtet.