Jag har så jävla ont i tanden
Eller kanske är det i min själ
Jag rakade av mitt hår nyligen
I en naiv tro att det skulle ge en nystart
Det gjorde väl det, på ett konstigt sätt
Jag kan inte skilja på skriken och skratten
I mitt huvud är allt detsamma
Idag sa pappa ”Le lite”, och jag svarade att min mun gör för ont
Det kanske är min själ
En sanning som en gång varit en sanning förändras inte med tiden
Med rynkornas uppkomst, sprickorna i huden, så ser vi saker med nya ögon
Jag må vara tandlös, kanske även hopplös
Men om jag tror på hoppet tillräckligt nog
Ja, då hittar väl hoppet mig
Bra saker kommer till dem som väntar
Och vänta har jag gjort länge nog
Jag har aldrig varit tålamodets man
Allt jag vill bli är medvetandets kung