Kärlekslöst kramar vi moder jord

tömmer hennes blodomlopp

på olja och gas

mineral för mineral

hackas ur hennes kropp

Förnedrande ruttnar

våra själar

i de blödande

såren 

Ett vackert djupblått sken

reflekteras ut i rymden

från jordens hav 

Den enkla men geniala vattenmolekylen

en av livets absoluta

oundgängliga byggstenar

kanske en dag är en

dödsbringare

Istället kan vi ösa ur en aldrig

sinande källa

den enda råvara

som ökar i omfattning

ju mer vi brukar den;

Kärleken

Då värnar vi om allt skapat

och om varandra

Då lyssnar vi till den blå planeten

innan det är försent

Då kan Gaija fortsätta

älska oss