Jag somnade i natt
med en sax
i min säng.


Jag gjorde det
med flit. Jag ville
leva on the edge.


Det är för lite
spänning i mitt liv
tycker jag.


Jag har till exempel
aldrig brutit ett ben. Jag
har aldrig blivit rånad.


Jag har aldrig hamnat
i ett riktigt slagsmål.


En gång i mellanstadiet
råkade jag hjula på en kille.


Han slog mig på käften
och det gjorde ont.


I stället för att slå tillbaka
gick jag till fröken
och grät.


Det är alldeles för lite
spänning i mitt liv
tycker jag.


Vad ska man behöva göra
i dagens samhälle
för att få känna sig lite levande?


Ska man behöva gå ut
och råna en bank?


Kanske är det så här
alla bankrånare
resonerar?


Jag undrar
om de prövat
att sova med saxar
i sängen.