Inte varje surfares dag att ligga vaken på soffan hemma hos mig i mitt hem i deras gästspel vävs min vardag samman av deras härkomst på semester med glada gester de medlar och bär den belgiska choklad in i min kyl med ett innehåll som kan ha spår av nötter vilka nötter alla nötter som jag inte kan äta dör jag av och slutar andas ut skal i frustration i panik för att samvetet inte kunde stoppa mig att äta en gåva som var dödlig eller kanske var detta bara en tanke av ironi som skämtats på vägen hit att de ska leva hos en hypokondriker av rang som inte kan tåla lite hassel trassel av mitt privatliv blottas ut till två främlingar jag redan givit nyckel som inte går till min cykel utan porten till min fristad av allt jag äger är inte mycket men nog för att ha bundit sig fast i en del av mig och alla små detaljer av mönster speglar skuggorna i mitt tak till elaka monster som borde leva under sängen och inte terrorisera en stackars singel olycka som spolats upp som en strandad val lägger jag mig i sängen och pustar ut efter en hård helg av ingenting som hamnar i min att-göra-innan-jag-dör av uppnådda ting tingeling får gärna ta med sig John blund nu och släcka lampan och sy igen ögonlocken för, för nu är det dags att somna.