Hur kan du inte förstå att du är vacker?
”Obegripligt”, tänker jag
”Jag är inte speciell, så säger du till alla”, svarar du
Men om både ord och handlingar tillsammans inte betyder något – vad betyder något i så fall?
Jag är en slav för ditt leende, ditt trollbindande skratt
Jag vet inte om du är fiktion eller verklighet, ibland känns det som jag gör allt detta, jagar dig, uppvaktar dig, bara för att
Klyschan för mig är att jag endast kan göra mitt bästa
För dig är klyschan att du är en i mängden, ditt namn är ofta följt av nästa
Det är åtminstone vad du tror
Mamma påstår att kärlek inte blir lättare bara för att man blir stor
Pappa säger: ”Gift dig aldrig min son.”
Jag skrattar, ler, suckar, njuter
Jag älskar att ha fel om saker, men trots detta är jag cyniker
Jag vill skära mig på sanningar vassa som rakblad
Jag vill vakna var dag och känna hungern efter något underbart
Da Vinci sa att dem lyckligaste människorna har levt bland utsökt vin
Utsökt vin gör mig bara till ett svin, och om jag är ett svin, hur ska jag någonsin kunna bli din?