Det finns fler sätt att flyga än med ett fejkpass och fånig brittisk brytning, jag har sett det, i reflektionen av en limousin. Den var på väg mot ditt hotell, just som Ikarus passerade, flammande het och för evigt sinnessjuk. Han passerade din tonade ruta med en koncentrerad blick och en biljett hårt kramad i vänsta handen. Hans skägg yvigt och hans hud kargad från åratal av inre bränder.
Han flyger lågt utmed New Yorks ändlösa gatunät
han flyger med brända fjädrar i vingarna
en ängel i förfall
en sista mohikan i sitt slag
hans blick, förevigt stängd
letande
som en vind längst en bakgränd är han näst intill osynlig
bara märkbar genom dammet han rör upp längst gatustenarna
var enda plats han flyger förbi har han med all säkerhet flugit förbi tusen gånger förr
mest av allt skulle han vilja flyga iväg
ovan molnen
men biljetten han desperat håller fast vid går till en sedan länge passerad dröm
och hans vingar bär honom inte längre som de gjorde förr
han har tappat modet, hans bröstkorg, tung som sten
Det finns ett annat sätt att flyga, jag har sett det med mina egna ögon!
Men i en värld med metallskelett är lyckan ett mångsiffrigt belopp
och några har sina glansdagar då många tvingas vandra.