|
|
Sound av silence
Tystnaden brusar
i mina öron
Jag ser tegelväggar
blomklädda stolsryggar
och tre röda soffor
Inget levande.
Fri vers
av
Lars Svedin
Läst 160 gånger
och
applåderad av 2 personer
Publicerad 2012-02-08 21:40
|
|
|
ej medlem längre
En text som känns aningen sluten, ungefär som en upplevelse av en plats där inget längre växer eller lever, men där ingenting heller dör. Tystnaden finns visserligen där och den brusar, men allt verkar ändå statiskt när det enda som man ser är samma gamla vardagliga tegelväggar, stolsryggarna och de tomma röda sofforna där ingen tycks vilja slå sig ner eller sitta. Lite grann så påminner den här dikten om ett stilleben. En interiör från ett rum eller från ett själsligt tillstånd i en förgången tid där allt har gått i stå och där man nästan kan ana dammet över möblemanget. Det är inte utan att det känns en smula som en nollpunkt, som att man har kommit till ett läge där precis allt verkar vara likiltigt och där man inte ens längre orkar bry sig. Allt är som det är, absolut ingenting lever, och man längtar svagt efter något som kunde glimma till och kanske sätta en i rörelse fastän världen förefaller hopplöst förlorad. Det finns som sagt en orörlighet i den här dikten. En vag och lätt sorglig känsla av att allt helt har stannat upp och att det inte finns just så mycket mer att lägga till.
2012-02-09
|
|
|
Nästa text
Föregående
Lars Svedin
|
