Det är stjärnklar vinternatt.

Flera minusgrader kallt.

Hon är en vandrande snöängel.

Barfota med förfrusna tår och stripigt blont hår.

Söndergråtna blå ögon.


Långsamt går hon längs den ödsliga perrongen.

För att möta ett tåg som aldrig kommer.

Ett öde värre än döden.



Att ensam vara kvar.