Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Nej


Det vackraste

Vad har jag gjort, vad har jag gjort,
Bett om något vansinnigt, begärt det värsta,
Jag önskade för starkt, ville så, ha och hålla dig nära,
Nu ligger du här och går sönder, spricker itu,
I mitt sinne är du redan förlorad i skärvor av ett krossat glas,
Av rädsla, feghet eller kärlek, ska jag förmå dig att gå,
Men ber dig att stanna, bara en liten stund, bli kvar,
Snart, växer det mörka, det starka, som ska strypa dig,
Ge mig tillbaka, min strävan ur ditt grep, ska besegra din prakt,
då gråter du, men stannar nu kvar, bara lite till, en stund,
så snart domnar dina armar, då blir jag fort lös,
så skönt, när bröstet får andas, så skönt att höra dig våndas,
sov sött min älskling, gråt och älska mig,
andas tunt, och vakna ej, dina tårar är näring för mig,
vad ljuvligt att vara älskad, vad ljuvligt att få krossa dig




Fri vers av Steppen
Läst 192 gånger
Publicerad 2006-01-24 01:08



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Steppen